när världen blir en självmordsbomb, är det okej att ge upp då? /janina

;när den stjärnklara himlen försvinner bakom molnen och månen är det ända som lyser upp asfalten och när hans skugga formar sig efter mitt ansikte, så förstår jag att det inte finns tid för oss, och världen kommer aldrig förstå. (för vi visste ju inte att världen var ett monster och att himlen var så vackert glittrande, vi föll bara ner här, fastnade.) ett tag sitter vi ändå kvar där, det kanske var ett långt tag, jag kommer inte ihåg. För det spelar ingen roll längre, tårarna är inte långt ifrån undergång och världen har inte tiden vi behöver. Och jag behöver hans händer runt min midja. /janina

;han är en fuck-up, jag är en fuck-up, så vart kom hon in i bilden. hon gör mig så jävla äcklad. vill spotta på henne, säga det till henne, men jag vågar inte. han lämnar mig ju nästan redan. jag går under. håkan är det ända som håller mig levande dagar som dessa. och min soulmate, min vacker, min tvillingsjäl, min vimmelvän, min andra halva, den ända som förstår mig, alla gånger, amanda. tankar är diffusa och känslor är inget konkret. /janina

;allt i min kropp känns en aning lättare nu. jag snabbspolade igenom allt som hänt den senaste månaden samtidigt som låt oss fly precis som gil spelade i bakgrunden och jag drog en slutsats - du dödar dig själv om du fortsätter så här, lev livet, sluta deppa, och framförallt - lämna honom bakom dig. låt oss fly precis som gil fortsatte spela och jag mår trots allt bra idag. så nu ska jag leva livet, andas extra mycket, sluta tänka och bara köra. (min första plan är att bryta mig in på festivalen, återkommer när jag misslyckats. och bilden, den är som säkert uträknat, från weheartit.com.)/janina.