för vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

Längtar en massa till den 23 juli. Håkan spelar i Kalmar och jag och Hanna befinner oss på plats. Vilket glädje. Som ett glädjerus. Så nu vet ni det. /alice


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0