fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont, fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod.

Fasansfullt fridfullt absolut supervacker natt var jag med om inatt. Gick ut och brann upp i natten. Nejdå. Men jag gick ut, glömde kameran inne, satt ute lutad mot gatulampan med Håkan i lurarna. "Åh vi går ut och brinner upp i natten, och skyller allting på våra fyllehuven. Undanflykter och självanklagan, jag ser domen i dina ögon. Jag ser domen i dina ögon." Ville inte gå in och hämta kameran och riskera att bli upptäckt. Så jag satt kvar. Satt kvar tills Håkan sjöng sina sista ord på 2 steg från paradise. Grät hela sista låten igenom och gick sen in. Ställde av mig skorna i hallen och gick in i köket. Hällde upp ett glas mjölk och drog igång Idol 2008. Grätgrätgrät tills jag sómnade. Resten är historia.

Förresten, Håkan är ett geni. Musikaliskt geni och det kan ingen säga något annat om, men ifall någon försöker så är det bara att stänga av öronen.


/janina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0